Varje vecka händer ett fenomen som förbryllar mig lika mycket varje gång.

Att själva händelsen utspelar sig på kyrkoparkeringen utanför mitt vardagsrumsfönster gör om möjligt att mystiken tätnar ytterligare. Det börjar med att parkeringen fylls upp succesivt cirka en och en halv timme innan själva händelsen inträffar. När klockan närmar sig 16.00 så är det så fullsmetat med folk att halva fotbollsplanen är täckt med bilar, barnvagnar, pensionärer, skolungdomar, hundar, en och annan undulat m.m. Prick klockan fyra så rullar till slut det alla har väntat på in - en lastbil.

Först trodde jag att kyrkan hade fixat något med högre makter så att alla åskådare skulle få möjligheten att få en glimt av människosonen eller att Bert Karlsson hade övergivit dansbandsstuket och anordnat en konsert med U2 på Vinbäck. Vad skulle annars kunna få så mycket människor att stampa av förväntan? En bil som går på vatten? En evighetsmaskin? Närproducerade grönsaker? Tanken hinner inte mer än flyga genom huvudet förrän chaufören hissar ner rampen och börjar lassa ut.... rotfrukter och grönsaker. Folk är som tokiga. Pekar. Och hoppar. Påsar bärs och stånkas. Pengar byter ägare. Det skrattas och skojas. 20 minuter senare är det över. Tomt. Inte en människa. Och jag tänker: Vad faan hände?

Någon har alltså varit här och sålt ekologiska grönsaker och halva kommunen vallfärdar för att köpa. Vad beror det på? Vad är det för fel på potatisen på ICA? Eller tomaterna från Holland? Är dom besprutade med Rhoca-Gil eller genmodifierade i ett labratorium? Ingen aning. Men så länge det inte börjar växa ut ett fjärde ben på kroppen kommer jag köpa mina varor på konventionella inköpsställen och istället vallfärda till lite viktigare saker. Som en seriefinal på Nösnäsvallen till exempel. Det enda jag grubblar på, eller jag grubblar på en hel del saker inför det mötet, men det som upptar hela mitt väsen är: Hur många Grebbestadsupportrar kommer och stöttar våra egna hjältar på lördag? 100? 500? 1500? För visst måste väll varenda kotte som känner något uns av samhällsansvar leta sig ner till Stenungsund och skrika sig hesa när föreningen spelar sin viktigaste match sedan GAIS gästade Siljevi på 80-talet. Huruvida det blir 100, 500 eller 1500 beror alltså på vilket mått av moral vi besitter i Västkustens Rio. Men jag är inte ett dugg orolig för det, som ni vet så litar ju jag på folk..... och hollänska tomater. Och jag har fortfarande fem tår på varje fot.

Hur det går i matchen? Inte en jävla aning, det enda jag vet är att vi vinner!

/ 7-1-0